Lönsam ekproduktion och naturvård går hand i hand

Lönsam ekproduktion bygger på att man gör så lite som möjligt själv och överlåter så mycket som möjligt åt naturen. Allt man gör initialt som markberedning, plantering, röjning, tidiga gallringar ska förräntas under lång tid och drar ner eller omöjliggör lönsamhet. Men naturen gör största delen av arbetet utan kostnad om de rätta förutsättningarna finns. Här är en lista med 7 exempel på hur naturen hjälper ekodlaren och/eller ekodlaren hjälper naturen.

1. “Gratiseken”.   I vår lövskog i Ängavången finns många exempel på ekar som nästan helt utan korrekt skötsel ändå blivit mycket fina och värdefulla. Med lite bättre skötsel till låga kostnader för sådär 50-70 år sedan hade alla de nu grova ekarna blivit “Erik Ståål – Ekar”, dvs kvistfria till 8 m höjd och med fullt utvecklade kronor med 8 m radie.  Som gammal produktionsingenjör får man vibbar om “Det perfekta produktionssystemet”, ett system som bara rullar på och producerar utan att tillföra material och till låga underhållskostnader. Utan vetenskaplig grund tror jag några av de viktigaste förutsättningarna är följande:

  • Blandskog. De närmsta grann-träden har inte varit ekar. Då hade vi inte fått så bra självkvistning. Omgivande träd och buskar har varit hassel, avenbok, lönn, bok och lind.
  • Bördig mark
  • Mångfald, gamla slåtterängar och lövängar, många trädslag, bra fågelliv, nötskrikor, mm

Tyvärr slutade denna fina maskin att producera nya ekar för ca 50 år sedan. Det finns ekar med diameter 70 cm och ner till 30 cm men inga klenare, dvs yngre. I omgivande barr-löv-blandskog finns gott om yngre ekar men inte här i löv-blandskogen. Varför, varför??  Äntligen nu sedan några år tillbaka är självföryngringen igång igen och gåtan har fått sin lösning. Mer om detta i en punkt längre ner på listan.

 

 

 

 

 

2. För att frihugga ekarnas kronor toppar eller hamlar man de träd som är på väg att växa upp i kronan. Genom att inte ta ner träden helt minskar man risken för vattskott på eken på två sätt. Dels dör bara en del av rotsystemet, den plötsliga gödslingen av eken blir mindre och därmed mindre risk för vattskott, dels kan man få en skuggning av ekstammen som också ger mindre risk för vattskott. Åtgärden är samtidigt naturvårdande. Det dröjer länge, men hamlade träd blir ofta mycket gamla och ihåliga och därför hem åt många arter. Toppade granar blir snabbare naturvänner, de blir buskiga och bra tillhåll och övervintring för skogens fåglar.

(Tack till Cecilia Rooth och Frank Götmark för tipset om att toppa granar. Det ska vi tillämpa direkt i vinterns gallring)

 

 

 

 

 

 

 

3. Lämna kvar mycket död ved i skogen. Från ekprojektet lär vi oss att olika dimensioner bidrar på olika sätt till svampars och insekters livsmiljöer. Klena dimensioner, kvistar, ris till grova dimensioner grenar och stammar. Ekodlarens ekonomi påverkas bara marginellt om man lämnar kvar alla toppar och grenar, alla vindfällen och en del stockar som man annars skulle köra en extra runda för att hämta.

Ibland får man direkt kvitto. Som den lilla nyfunna ekplantan i bilden till höger. Den växer med raketfart och vid närmre titt visar det sig att den växer bland kvarglömd ca 15 år gammal klenved. Fin bördig kompostjord alltså.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4. Permanenta stickvägar. För ett naturnära hyggesfritt skogsbruk anlägger man permanenta stickvägar där skördaren kan nå in bland träden och där jag kan hämta med traktorekipage. Det är längs dessa vägar som de nya självsådda ekarna kommer. Ibland mitt i vägen men oftast vid sidan där de dessutom är lätta att nå för att sätta upp Ståålburar och längre fram för stamkvistning. Förklaringen till den uteblivna föryngringen i lövblandskogen är att vi tidigare gallrat för lite och utan stickvägar. Avenbok och lind har bildat en tät marktäckare. Ekprojektet bekräftar detta: Det behövs kraftig gallring för att få föryngring av ek.

Som syns på bilden gör vi dessutom en del av stickvägarna till promenadstigar med bergkross på mitten av vägen. Lindstigen kallas den på bilden, den är extra promenadvänlig i juli när linden blommar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5. Det hemliga kärlekslivet mellan hassel och ek. Vad är hemligheten? Jag tog upp frågan vid en lunch i Ekfrämjandets Exkursion i Kalmar. “De har antagligen samma mykorrhiza och döljer sitt samliv under marken” menade en Ekfrämjare vid bordet. Jag vet knappt vad mykorrhiza är (googlade nyss på det) men har sett att ek och hassel nästan alltid förekommer tillsammans och verkar gynna varandra. Som i bilden här till höger. Ekplantan växer upp mitt i hasselbusken som skyddar eken mot viltbete, ger eken skydd mot vårfrosten, tvingar eken att växa uppåt och skuggar för självkvistning. Därför: Röj inte för hårt bland hasselbuskarna i blandskogen! De bidrar både till naturvärden och ekodling. Men en varning kommer från Frank Götmark och Ekprojektet, där man sett att hasseln snabbt kan ta över i gallrade luckor. Buskarna bildar tak och släcker ljuset på marken och då blir det ingen ekföryngring. Läs mer här.

Slutsatsen blir helt enkelt: Lämna hasseln under ekhuvudstammarna men håll efter den där nya huvudstammar behövs

Ser inte eken? Längst upp i bilden är det lättast att urskilja eklöven.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6. Besöksvänligt. Naturvård är inte bara för djur, växter och svampar. Det är i slutändan viktigast för människor. Bland annat för den läkning och uppfriskning av psyket som skogspromenader ger. Stora höga ekar med kvistfri stam och stor krona är vackra att titta på vid promenaden. Tyvärr anser många att det ser skräpigt ut med kvarlämnade grenar och ris. Men när den kvarlämnade veden täcks av mossa och svampar blir den vacker att bese. Gamla evighetsträd bidrar också till en besöksvänlig skog. Ekodlaren har gott om plats och råd att lämna många evighetsträd av alla trädslag, även gran.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7. Ekskogsskötsel innebär ett naturnära skogsbruk utan hyggen. Plantageskogsbruk av ek väldigt olönsamt och borde därför väljas bort. Tyvärr bedrivs det ändå med hjälp av skattebetalarnas pengar. Erik Ståål beskrev redan i mitten av 80-talet två lönsamma vägar till ekskogsbruk: Gallra fram naturligt föryngrade ekar eller om man har en kal yta, plantera gran och ek. Kombinationen gran och ek gör bland annat att man med granen får tidigare intäkter och inte behöver vänta 100 år med ek som startar från planta. Har man en kal yta som lätt självföryngras tror jag det även finns ett annat alternativ med låga kostnader och tidiga intäkter: Plantera förädlad björk. Småningom kommer både gran och ek och annat under björkskärmen.

 

 

Till sist en länk till ekprojektet där du hittar mer skötselråd och naturvård.

Skriv ut

En kommentar

  1. Ingemar Arvidsson

    Tack Lennart – att du når ut. Allt som du säger här har Ingvar Svensson på olika sätt lärt mig under min tid i Romperöd. Det fungerar, är lönsamt och ger otroligt bra kvalitetsdaning. Titta t.ex. på beståndet längs vägen västerut från gården eller norr om ån mot Tranevik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *