Skogsbruksplan på gott och ont

Året var 1956

Då far kom hem och stolt visade upp sin första skogsbruksplan. Jag, en glytt på 8 år begrep inget om skogsbeskrivningen men blev helt hänförd av den fina kartan ritad på millimeterpapper. Det är väl därför som jag minns det så väl. Kartan hade generöst nog bifogats i 4 eller 5 exemplar och den lille gossen började tjata på sina föräldrar om att få en av kartorna. Nej, det fick jag inte, men mor gick till pappershandeln i Glimåkra och inhandlade millimeterpapper och ritmaterial. Så fick jag själv rita av kartan och dessutom i dubbla storleken. En lärorik övning för en blivande ingenjör. Den blev faktiskt riktigt bra om lite skryt tillåts 🙂  På bilden här nedan visas ett av originalen med namnteckning av upphovsmannen.

Ingvar Svensson, uppvuxen på granngården Romperöd, jägmästare och sedermera världsberömd för sin forskning om fjärilar. Hans forskning om skogsbruk och framför allt blädning möttes däremot av totalt ointresse av SLU och övriga skogssverige.

 

Artikelförfattaren 1956

                

Sedan gick det 42 år

Båda mina föräldrar var nu borta och det var dags att bestämma framtiden för gården: Sälja eller behålla. Något skogsintresse att tala om fanns inte hos någon av oss tre i min familj. Det var snarare nostalgi, barndomsminnen, semesterminnen, stigarna, skogsvägarna, blåsipporna, tystnaden som avgjorde. Med hjälp av banken och en slutavverkning kunde vi lösa ut mina två bröders andelar i gården. En ny skogsbruksplan gjordes i slutet av 1998 för att ligga till grund för värderingen av fastigheten. Där fanns de 5 ha ”Slutavverkning alt. Ingen åtgärd” som vi med Södra’s hjälp avverkade redan någon månad efter att köpet gått igenom. I planen fanns också avdelning 10, ytterligare 2 ha med samma råd som lockade till att minska lånebördan med tillhörande ränteutgifter. Det gick en tid och jag nämnde för grannen att jag funderade på att kalhugga avdelning 10. ”Hur gör du med ekarna som står där” frågade han. Oj, finns där ek också! Från vägen syntes bara som en vägg av grova 80-åriga granar. Och vid närmre titt i skogsbruksplanen så står det faktiskt 70% G, 10% T, 10% L och 10% Ä. Jag var nybliven skogsägare men totalt okunnig om skog! Småningom lärde jag mig att L stod för några gamla grova aspar och att Ä betydde ek och att mängden ek var betydligt större än 10% och att Ä även borde inkludera de grova bokar som fanns i området.

artikelförfattaren 2010

Avdelning 10

Planen att slutavverka avd 10 föll, skogsintresset ökade och dito kunskaperna. Vårt gamla fina lövskogsområde ”Ängavången”, avd 9, 15 och 17 i kartan ovan, inspirerade till att öka andelen lövträd i skogen. I Ängavången finns nästan alla lövträdslag men mest ek och lind. 1 ha av de 5 i slutavverkningen planterades med björk, ek och fågelbär men utan hägn. 2003 gjorde vi en ny lövplantering, denna gång 4 ha och med hägn. Våren 2004 deltog jag i en exkursion på grannfastigheten ledd av den nu 85-årige Ingvar Svensson. Det handlade om blädning som han tillämpat sedan 50-60-talet på gården där han var född. Hans bror Mats ägde gården men överlät skogsbruket åt Ingvar, som fortsatte som rådgivare även efter att en ny generation tagit över.

Inspirerad av exkursionen letade jag efter lämpliga områden att bläda och vi anlitade en erfaren skogsman att gallra ut några av de grövsta granarna i avd 10 hösten 2004. Stormen Gudrun fortsatte sedan gallringen på vintern. Hon tog inte allt som hon gjorde på en del andra avdelningar. På avd 10 blev det ”bara” en gallring, troligen tack vare ekarna och en stenbunden mark. Per gallrade igen 2007 och för att friställa ekhuvudstammar har vi gallrat ytterligare 2 gånger.

Avd 10 är numera en ljuvlig blandskog med fina ekhuvudstammar, gran, tall hassel och bok och en ny generation av gran, ek och tall är på väg upp.

Det är långt ifrån en modell för perfekt blandskog i kontinuitet som jag tänker mig det. Det saknas en generation, ett mellanskikt och nästan alla ekar har skadade kronor efter den tidigare trängseln. Dessutom har vissa luckor blivit för stora. Där kommer tätt med hassel och björk. Men avd 10 har fungerat som en lärobok där jag gått nästan dagligen och studerat utvecklingen. Den har bland annat lärt mig att:

  • Det går att rädda en blandskog även om det är i elfte timmen.
  • Både ”Slutavverkning” och ”Ingen åtgärd” är lika fel. Med en slutavverkning tar man i förtid ner ekar som har potential att bli mycket värdefulla om de får växa färdigt. Om man däremot bara lämnar området utan åtgärd kommer gran och bok att tränga ekarna och till slut döda dem.
  • Den riktiga åtgärden att gallra fram ekhuvudstammarna är enkel och borde vara välkänd bland skogskunnigt folk i vår del av landet. Men en sådan åtgärd finns inte i skogsbruksplanernas vokabulär.
  • Med den fina självföryngring av gran, ek och tall som kommer i luckorna efter plockhuggning kan man få en kontinuitetsskog, som tack vare eken ger högre lönsamhet än konventionell granproduktion.

Nya små ekar kan enkelt skyddas mot viltbete med s.k. Ståålburar, men ofta får de ett naturligt skydd av hassel eller gran. Det är bara en i raden av blandskogens alla fördelar.

Ståålbur

”Slutavverkning alt. Ingen åtgärd”

Hus med uthus skymtar i bakgrunden på fotot ovan. Det var en gång i tiden en tjänstebostad som tillhörde SJ. Här bodde den som skötte underhållet på en sträcka av järnvägen och hållplatsen där man lastade ”svart granit”, svart diabas från näraliggande stenbrott. När hållplatsen successivt togs ur bruk började skogen återta området och när järnvägen helt lades ner återgick området med den uppväxande blanskogen till vår fastighet. Den står numera som en egen avdelning 0,6 ha och är en av mina favoriter. Här har jag valt ut 20 ekhuvudstammar med diametrar från 8 till 52 cm och fler är på gång bland alla småekar.

I skogsbruksplanen, den senaste från 2010, står avdelningen med rekommendation ”Slutavverkning alt. Ingen åtgärd”.  Personen som upprättade planen visste så klart att vi är ekodlare, vi har ju både ekplanteringar och framgallrade ekbestånd. Men ändå blev det så här. Min slutsats är att när det gäller produktionsskog har planören bara dessa standardfraser att välja på: Slutavverkning. Plantering. Röjning. Gallring.

När jag tittar tillbaka på de 7 skogsbruksplaner som gjorts på vår fastighet finns bara ett undantag från detta och det var i den första planen, den som Ingvar Svensson gjorde. Jag har också ställt frågan till läsarna av min blogg blandskog.se om de sett någon avvikande fras t.ex. för lövskog, olikåldrig skog eller blandskog. Härmed upprepas frågan till dig som läser detta. Hör gärna av dig, t.ex. med en kommentar på blandskog.se

Jag tycker detta är tråkigt. Skogsbruksplanen skulle kunna var lärorik och utbildande för den nyblivne och okunnige skogsägaren. Men istället blir den ett redskap att minska mångfalden och omvandla all skog till plantageskog.

Skriv ut

En kommentar

  1. Din plan är en inventering. Det är du själv som fattar beslut vilket du också har gjort. Lycka till!

Lämna ett svar till Ola Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *