Här kommer fler argument som jag lagt till i jan 2016:
Men först en bild från blandskogen i snö:
Argument 1: Den senaste stormen: Gorm
Stormen tog hårt i den nygallrade ung-granskogen och i flera andra granbestånd. Däremot föll inget träd i blandskogen och bara en murken asp i lövskogen. I den gamla granskogen där vi nyligen plockhuggit igen för att ställa om blev det så klart mycket skador. Men det är ändå grovt timmer som det lönar sig att ta hand om, så jag anser skadorna i ungskog är de tråkigaste. Det är bara kostnad att ta ut. En liten del kan man lämna, med viss risk för barkborrar. Men det mesta måste tas om hand. En annan tråkig effekt av stormen är att de planer man haft vad gäller vinterns avverkning måste läggas åt sidan. Entreprenörerna har bara tid för upparbetning av stormfällen. Ett glädjeämne är dock den 40-åriga granplanteringen “Ängavångabacken” som gallrades i fjol, ett omställningsprojekt som jag skrivit om här. Det är ett högriskprojekt eftersom träden är höga och gallringen utförs ganska sent. Men här har stormen bara tagit 3-4 träd. Kan det bero på backen? Jag har hört att träden står stadigare i en backe än på plan mark. Gallringen var ju också väldigt försiktig. Till sist “Ängavångaåkern” med sin rötskadade granplantering från 1960-talet. Här tog stormen mycket hårt eftersom träd med rotröta lätt knäcks. Södra kommer med skördare och förutom stormfällda träd ska de hjälpa mig starta ett nytt projekt: Kanthuggning som metod för att underlätta självföryngring. Här ska det bli mest löv: Avenbok, ek och kanske lind. Gran kommer också men bör nog hållas tillbaka med tanke på rotrötan. Rådet om kanthuggning fick jag av deltagare i exkursionen i höstas, tack för det!
För en tid sedan kunde man läsa följande i föreningen Skogens nyhetsbrev: Att lämna kvar grupper av träd på hyggen är en form av naturhänsyn som fungerar. Dessa dungar hjälper verkligen många arter att överleva den kritiska hygges- och ungskogsfasen.
Du hittar hela artikeln här. Jag tror detta är ett argument för blandskogar med kontinuerlig beskogning. Men studien som refereras i artikeln är gjord i Hälsingland.
Här följer det ursprungliga inlägget:
Det kommer hela tiden nya argument för att ställa om skogsbruket, åtminstone för oss här i Skånelandskapen. Den globala uppvärmningen innebär en hel räcka med argument. I senaste Skgsland kan man läsa följande: “Med ett förändrat klimat ökar risken för insektsangrepp på skogen. Men blandskogar och kontinuitetsskogsbruk kan minska riskerna.” Hela artikeln kan du läsa om du klickar här.
I Sydsvenskan läste jag detta: Växtsäsongen förlängs mest i Skåne. Detta betyder inte bara problem av typen “Granen kommer inte att trivas”, utan också möjligheter exempelvis att kunna satsa på Duglasgran, som man gjort i Danmark. Eller andra värdefulla trädslag som körsbär, lönn och ek.
Ett viktigt argument är också glädjen. Den man känner när plockhuggningen fungerar, när man tar ut fina timmerstockar som den här och samtidigt friställer tall och ek och nya plantor underifrån. De taniga ekarna i backen ser inte märkvärdiga ut nu, men vänta 10 år så får du se. Här är 3-4 huvudstammar till kostnad noll och 25 år snabbare än att plantera. Tallarna behöver också fortsätta växa i många år till. Skördarkostnaden för plockhuggning blev denna gång ca 80 kr/m3fub. Det stämmer väl med Skogsstyrelsens försök.
Några fler bilder från plockhuggningen och gallringen som genomfördes förra veckan
Här möts vi; Fredrik på väg hem med skördaren och vi på väg ut med traktor och skogsvagn. Fredrik kommer och jobbar 4-5 dagar varje vinter. Denna gång blev det mest förstagallringar i 4 små granplanteringar, sammanlagt ca 4 ha. Den minsta syns mitt i bilden. Det är den som till hälften gallrats enligt NaturKultur, som du kan läsa om här.
Bilden till höger visar en frihuggen ek i en av granplanteringarna.
Vän av ordning undrar om det är lönsamt att offra de planterade granarna till förmån för eken. Den kommer ju att kräva en stor fri yta runt kronan efterhand som den växer. Vid 55-60 år, dvs när granen börjar bli avverkningsmogen, kommer eken att behöva över 100 m2 runt kronan. Jag har räknat lite på detta och kommit fram till att ekar som står helt inneslutna i granplanteringen måste bli riktigt fina för att konkurrera med värdet av de borttagna granarna. Här måste hela ytan tas från gran som inte får växa helt färdigt. Däremot om eken står i kanten mot en körväg och därför bara hälften, 50 m2 ska gallras i förtid, då är det grönt ljus, eken vinner i framtida värde (vid rätt skötsel förståss).
Man kan också välja att spara en fulek som den här. Den kan bli evighetsträd för naturvård och ollonproduktion och den behöver inte lika stort kronutrymme som en produktionsek.
Till höger: Offerstensbacken gallrades till förmån för de ekhuvudstammar som valts här. Det var mest småekar och lite björk och asp som togs bort. Den här backen kommer att bli riktigt fin i framtiden, med grov ek och tall. Offerstenen är mer korrekt en skålgropsten.
Kanske borde man sätta upp en informationstavla? Skåneleden passerar precis nedanför backen.
Vår snabbväxande Göingegran är lite skör och många massavedsbitar bröts av när de hanterades och kvistades av skördaren.