Vid den här tiden på året är det mycket lättare att urskilja enskilda träd i lövskogen. Och idag gjorde jag de här 4 fynden i Ängavången.
En fin lönn
En, nej två friska askar
En fin avenbok
En fin bok
Det är trevligt och välgörande när ens förutfattade meningar visar sig felaktiga:
“Bok är det trädslag som inte lämpar sig att odla i blandskog. Det blir bara grovgreniga fula exemplar. Den måste trängas med andra bokar.” Jo, visst blir bokar som stått fritt väldigt fula och lämpar sig bara för brännved. Men ibland kan trängsel uppstå även i blandskog och resultatet kan bli så här fint. Den höggs fram i vintras och vad som trängt och kvistrensat den minns jag inte, troligen avenbok. Nu får den växa till 70 cm brd och bli värdefullt timmer.
“Avenbok är bara till brännved”. 70-80% av träden är skruvade, krokiga, klykiga eller misslyckade på annat sätt. Men eftersom det blir så mycket avenbok i Ängavången, så blir en del riktigt fina. Går det att sälja som timmer? Jag ställde den frågan till Knut Sturm, som är skogschef i Lübeck när jag såg deras fina ca 60 cm grova avenbok. Han tittade konstigt på mig: “Så klart det går att sälja, det är höga priser på avenbok”. Vad den används till vågade jag inte fråga efter att redan ha gjort bort mig. Jag kan bara spekulera: Det kanske blir efterfrågan på avenbok till nostalgiprojekt, användning till kugghjul och andra maskinelement som förr i tiden. Kanske till och med flyplanspropellrar. Kan du som läser detta bidra med tips om var man kan sälja avenbok? Det brådskar inte, de grövsta vi har behöver växa 10-20 år till.
“Asken är dödsdömd, om den ska komma igen är det via förädlade plantor från motståndskraftiga exemplar”. För ca 10 år sedan kom väldigt mycket askföryngring ca 50 meter bort från där fotot är taget. Alla unga askar dog inom 1-2 år. Därför blir man väldigt glad när man hittar unga askar som inte visar något tecken på sjukdomsangrepp. Men det är säkert för tidigt att utnämna de här två till överlevare. De ska i alla fall få chansen, boken till vänster ska bort. Den är faktiskt redan borta, eftersom vår skicklige manuellhuggar – granne och -entreprenör var igång med ett annat arbete bara 20 meter bort, då jag hittade askarna!
“Lönn: Ok rotstock, men 3-4 meter upp klykar den alltid”. Nej, inte alltid, lönnen på fotot ska kunna ge minst två fina stockar. Och man kanske kan acceptera att bara få en rotstock, bara den är lång och kvistfri.
Fynden idag bekräftar något jag funderat mycket på de senaste veckorna, dels insprirerad av NaturKultur, dels i förberedelserna inför exkursionen vid de dagliga promenaderna i blandskogen. Ett tillägg till Bosarpsmodellen; individskötsel av fler trädslag än ek. Om man i NaturKultur kommit fram till att det är lönsamt att se till individer av gran och tall, då borde det väl vara väl värt att se till individer då det gäller ädellöv? I brist på bättre benämning kallar jag det “Modifierad måldiameterhuggning”. De fula exemplaren som är de flesta och som bara duger till brännved måste huggas rationellt med skördare. De får en måldiameter som är anpassad till skördarens kapacitet, troligen ca 30 cm. De fina exemplaren, de som vid ca 20 cm utnämnts till huvudstammar, får växa vidare till grova dimensioner och avverkas manuellt. Dessutom inväntar man en köpare och bra pris innan man tar ner en samlad leveransgill volym av huvudstammar.
Resonemanget gäller så klart även lind. Här är det lätt att hitta fina exemplar, men desto svårare att hitta köpare. Avslutar dagens inlägg med en bild på en lind från i våras.
Fin lind 15 april 2015