Det var sommar 1989 och Beatrice, min brorsdotter hade just gått ut 9:an i Tyresö. Far föreslog att hon skulle komma till Glimåkra och ha ett sommarjobb i skogen. Det var bara ett litet hygge som skulle planteras, mindre än ett ha. Lämpligt för en nybörjare. Men sommaren blev väldigt varm och torr, både Beatrice och plantorna led av värmen.
I vinter ska avdelningen gallras. Det är bara 5 år sedan Södra gallrade där, men min granne och skogsentreprenör, Johnnie, har berättat att gallringen gjordes slarvigt. Maskinlaget vände halva vägen in i området. Nu planerar vi vinterns gallringar själva, Johnnie och jag. Han röjer fram och markerar stickvägar och nu har jag ock
så lyckats komma fram där med 4-hjulingen. Det blev en spännande och rolig upptäckt för en blandskogsodlare. Tack vare att granen kommit bara glest, så finns det gott om självsådda ekstammar. Lagom stora, 5-15 cm, att välja huvudstammar och frigallra kronorna. Hittills är det 16 exemplar som jag utnämnt och markerat som huvudstammar. Men där finns fler.
Här till vänster syns en av de finaste.
Bea’s plantering har resulterat i tre olika skogstyper. På vissa ställen ser det ut som en normal granplantering, på andra ställen är det glest med gran och det är här jag hittar ekarna. Sedan finns det ett område där ingen granplanta överlevt. Istället finns där en hasselskog, tätt med hasselbuskar som släcker ljuset på marken, nästan som i en bokskog, se bilderna här nedan.
Jag har lärt av prof J Bo Larsen, upphovsman till Naturnær skovdrift, att hasselskogen var en urtida skogstyp i Danmark (och därmed också i Skåne) För 8 till 10 tusen år sedan täcktes de bördiga markerna av hasselskogar. Se bild längst ner på sidan. Hasseln konkurrerade ut björk och tall, pionjärträden som var först på plats efter senaste istiden. Efter hasseltiden kom lind och alm. Sedan ek och ask.
Nu vill jag gärna ha tips och synpunkter på hur vi ska agera i hasselskogen: Gallra för att få igång självsådd av ek, göra ingenting, eller? Avvakta lind och alm enligt naturens gång?
Denna plantering var inte den enda där många granplantor gick ut. Det var snarare regel än undantag under 80- och 90-tal att många plantor dukade under för torka, gräsväxt och snytbagge. Skillnaden denna gång var att det inte upptäcktes av Skogsvårdsstyrelsen, antagligen för att arealen var så liten. I de andra planteringarna som tog sig dåligt gjordes kompletteringsplantering efter myndighetens åläggande. Från 1999 började vi markbereda och plantorna klarade sig bättre.
Reflektion 1: Bea’s plantering liknar de omställningar jag gör nu med att plantera glest. Första gången 2006 med 1500 plantor/ha och andra gången 2012 med 1000 plantor/ha. Med sin ålder på 27 år är detta lite av en tidig facit för de andra planteringarna. Och det bådar ju gott med tanke på mängden självplanterad ek och med tanke på att skötsel med lite lagom röjning av hassel hade gjort resultatet ännu bättre.
Reflektion 2: Undrar hur många skogsägare som liksom jag inte har en aning om vad som finns ute i skogen och vilka spännande upptäkter man kan göra.
–
