Denna stig och traktorväg högg vi fram för ca 15 år sedan. Eken som samtidigt höggs fram såg ganska eländig ut då, men nu börjar den bli riktigt fin.
Förra våren fick den en ny kompis, en liten men frodig ekplanta som omedelbart försågs med en Ståålbur. Ett exempel på att man kan ta det lugnt som ekodlare. Inte ha för bråttom och jaga fram ett “bestånd” genom att göra kostsamma planteringar. Småningom kommer nya ekar helt gratis och som i det här fallet på lagom avstånd från tidigare huvudstammar (ca 10 meter). Det är också ett exempel på att ekplantorna märkligt ofta kommer i kanten av vägar och stigar.
Nästa bild visar ett annat exempel: Nyfunna småekar längs stigen.
I denna del av lövskogen har vi tidigare haft stora problem att få igång någon föryngring av ek. Men genom de nya permanenta stickvägarna/stigarna, 2014, i kombination med lite hårdare gallring, så har fler och fler ekplantor börjat dyka upp. Förra året var rekord i nytillskott och de flesta klarade den torra sommaren bra. Efter en höst med massor av ekollon, så ser jag fram emot en spännande vår med många nytillskott.
När man inte hinner sätta upp en Ståålbur direkt, så kan man åtminstone markera stället med en ekstolpe och en lång snitsel, som ev skrämmer betesdjuren. Det verkar faktiskt fungera.
Även dessa ekplantor står vid vägkanten.
Det är en perfekt placering av många skäl.
- Enkelt att titta till och sköta ekarna. I vår steniga terräng håller man sig helst på vägen.
- Ekens krona kan bre ut sig och ta plats över vägen. Därmed behöver man inte gallra bort så många träd som konkurrerar om kronutrymmet.
Med lite tur eller om man kompletterar med plantor, så kan man få plats med många huvudstammar per hektar.
Eken på vänstra sidan av vägen behöver och använder utrymmet över vägen för sin krona. Granarna på högra sidan har ett annat växtsätt och behöver inte utrymmet över vägen.
Längs denna skogsbilväg har jag kunnat välja huvudstammar och reservstammar totalt 45 st med 8-10 m avstånd längs hela sträckan på 400 meter. Några av dem planterades 2013, de flesta är självsådda, enstaka är äldre överlevare från granepoken som avslutades med ett hygge 2011
Förutsatt också att man har ett nät av permanenta stickvägar i skogen, så kan det teoretiskt rymmas upp till 64 huvudstammar och reservstammar per ha.
Se skissen nedan, där ekarna står i “förband” om 7 x 22 meter.
PS. Optimal placering av ekhuvudstammar är med ett avstånd på 16 meter. Mellan varje huvudstam dvs på 8 m står reservstammarna, som tas ner vid då kronorna når ihop. Det sker då stamdiametern är 35-40 cm. Sedan fortsätter huvudstammarna växa till diameter 80+
