Totalt 76 ha skog. Av detta är 40 ha, 53% granskog med inslag av tall och ek, 15 ha, 20% är lövblandskog med ek, bok, mm samt lövplanteringar, 6 ha, 8% är fuktskog av varierande karaktär alkärr mm, 3 ha, 8% är blandskog gran, tall, ek mm som beskrivs på första sidan. Slutligen är 11 ha, 15% nya planteringar som gjorts för att skapa blandskog. Betesmarken med lövträd är inte medräknad i arealen.
Ek i betesmarken söder om avd 10 
Tallbacke med underväxt av ek, bok mm, avd 31. I förgrunden syns hygget på avd 28
Kortfattad skogshistoria för denna fastighet:
1700 och 1800 tal: Granen hade inte nått så här långt söderut, men gränsen för dess naturliga utbredning (innan man började plantera) ligger bara någon kilometer norrut. Skogens främsta användning var bete åt djuren, lövvirke till ved samt virke till gårdsbyggnaderna från tall och ek (Eken släpptes fri att använda i början av 1800-talet, innan dess tillhörde alla ekar kronan). 1837-1840 skiftades byn och Bosarp delades upp i två fastigheter. Detta är den östra, “Bosarp Nygård”. Gränsen är den raka linjen i väster. Se kartan här ovan. 1890 köptes ett skifte från grannbyn Görbjörnarp. Det är remsan i öster från avd 23-24 i norr till 44 i söder. Hit till “Görbjörnarpahagen” flyttades betesdjuren, för att utöka områdena med åker och äng på den skog som tidigare betats närmare gården.
1900-1950: Nu avvecklas skogsbetet och i den betade skogen/hagmarken börjar man plantera gran. I backarna planterar man tall (avd 31 och några små backar).Efterhand lämnas en del ängsmark utan slåtter eller bete och där uppstår lövblandskog med inslag av tall. Jakten på “Det svarta guldet” diabasstenen i Göinge gjorde att man provade att bryta sten lite överallt i skogarna. På vår fastighet finns lämningar av 6-7 små stenbrott med tillhörande skrottippar (man kasserade över 90% av det man bröt) från denna tid, de finns i avd 8, 10, 27 och 31. 1940 köps en fastighet i sydost, där avd 45, 46 och 48 planteras med gran.
1950-2000: 1956 görs den första skogsbruksplanen. I den skriver man ännu inte rådet “Slutavverka”. “Plantera gran” är dock det mest vanliga rådet, men i motsats till senare skogbrukplaner så finns det undantag, t.ex. föreslår planläggaren “Plantera bok” på en backsluttning med rötskadad gran. Planläggare 1956 var den legendariske jägmästaren Ingvar Svensson ¹, som kom från granngården Romperöd. Under 60- och 70-tal kalhuggs en del lövskog och blandskog och ersätts med granplanteringar. Men större delen av “Ängavången”, avd 10 skonas. Likaså “Bokbacken”, avd 7 och ett blandskogsområde med gran, tall, ek och björk, avd 1. Under 80- och 90-talen börjar intäkterna från det tidiga seklets planteringar och skogsskötsel att komma. Ett antal områden slutavverkas och återplanteras med gran. Det är oftast små hyggen på 1-2 ha, den största avverkningen, 4,6 ha görs 1999 för att bidra vid finansieringen av ägarbytet.
2000- Intresset för lövskog väcks och ökar alltmer. Dels beroende på vår vackra lövskog i Ängavången, dels tack vare inspirerande tjänstemän på Skogsstyrelsen och Södra. 1 ha av hygget från -99 planteras med björk och ek, avd 49. 50 årig gran som växer mellan ek och lind i en del av ängavången, avd 1, huggs ut för att återställa lövskogen. 4 ha betesmark inhägnas och planteras med björk, ek, fågelbär, lind och ask, avd 14. Erik Stååls bok om Ekskötsel enligt Flakullamodellen som han utvecklar, blir en viktig inspirationskälla och från och med nu hittar vi ständigt nya självplanterade ekar i skogen. Parallellt med ökat intresse för löv, sköter vi med Södra’s hjälp granplanteringarna konventionellt med röjning och gallring. Stormarna Gudrun och Per blir förödande i de gallrade bestånden. De största stormhyggena, avd 46 och 48 återplanteras med bara 1500 granplantor/ha med avsikt att skapa blandskog, gran, björk, tall och ek. Mer om detta sätt att skapa blandskog ska jag berätta i kommande inlägg.