Sveriges två mest berömda forskare i ekodling var båda verksamma under ungefär samma tidsperiod, 40-50-tal till 80-90-tal. I övrigt hade de inte mycket gemensamt och troligen möttes de inte heller. Erik Ståål var inspektor på Södra’s skobruksområde i östra Blekinge. Han bedrev forskning i egen regi på egen och närbelägna fastigheter. Det odlingssystem han beskriver baserar sig på lokala traditioner av ekodling i några av Sveriges bästa ekmarker. Resultaten av forskningen har han skrivit ner i boken “Eken i skogen och landskapet”. Charles Carbonnier var professor vid Skogshögskolan i Stockholm. Hans forskning om ek gällde i första hand en studie av 30 ekbestånd som planterats eller såtts mellan 1840 och 1939. Resultatet publicerat 1975 “Produktionen i kulturbestånd av ek i södra Sverige” finns i SLU’s publikationsdatabas och du hittar den här.
Det som gör de två forskarnas arbeten extra intressanta är skillnaderna i inriktning och resultat. Dessa skillnader är mycket spännande enligt min mening och är orsaken att jag skriver detta inlägg. Dragna till sin spets kan skillnaden sammanfattas i följande två meningar:
Odling/skötsel av ek enligt Stååls modell kan vara mer lönsam än konventionell granodling med upp till 30% högre avkastning.
Odling/skötsel av ek enligt Carbonniers modell är mycket olönsam med minus 30 kSEK/ha i nuvärde under en omploppstid.
Här ska omedelbart tilläggas att det inte är någon av herrarna som står för beräkningarna, utan det har gjorts av andra, baserat på de odlingsmodeller och resultat som resp. forskare beskrivit. Kalkylen baserad på Stååls ekar i Blekinge hittar du här: Analys av individinriktad ekskogskötsel i Blekinge Det är ett examensarbete vid SLU som utförts av Olle Sjölin. En kalkyl som gäller plantering av ek och gallring enligt Carbonneirs mall, hittar du här: ek-carbonnier. Det är en Excel-fil som laddas hem när du klickar på länken. Jag hittade den på nätet för flera år sedan, tillsammans med ett antal andra kalkyler för löv. Den har gjorts av Johan Palm, Träcentrum Nässjö.
Skillnaden i ekonomiskt utfall kan först verka helt hialös, men vid en närmre analys finns det ganska enkla förklaringar. Först och viktigast, Carbonnier studerade de storskaliga anläggningar som gjorts bl.a. på Visingsö, men också på en del stora gods. Det handlade på 1800-talet om att säkra tillgången på virke till krigsfartyg. För sådana ändamål brukar inte kostnadssidan vara viktig. Det planterades upp till 10.000 plantor per ha. Över 9.900 av dessa måste röjas och gallras bort under beståndets omloppstid. Carbonnier utvecklade gallringsprogram, 2st, som visas i nedanstående diagram:
Som Erik Ståål påpekar i sin bok, är eken olämplig att plantera i trädslagsrena bestånd. Eftersom unga klena ekar har lågt värde blir de tidiga gallringarna bara kostnad. Först gallring 4 vid 50 års ålder ger ett litet överskott (enligt Johan Palms kalkyl)
Numera planterar man inte bara ek utan använder sig av så kallade amträd, oftast björk, som planteras mellan raderna av ek. Skogsstyrelsen rekommenderar en modell med 8 m och 3 rader björk mellan raderna av ek. Men även med denna förbättring blir det tveksam lönsamhet1.
Lönsamheten i plantageskog har generellt det problem som kan sammanfattas: Tidiga kostnader, sena intäkter. En nuvärdeskalkyl med ek och omloppstid på 140 år är extrem i detta avseende: Höga kostnader för plantering inklusive stängsling, sena och små intäkter i gallring, lång tid till slutavverkning.
I den odlingsmodell som Erik Ståål beskriver blir lönsamheten bättre på 3 sätt:
- Självföryngring i stället för plantering. Ofta behövs inget skydd mot viltbete.
- Blandskog i stället för trädslagsrena bestånd, högre intäkter vid gallring.
- Tidig och total frihuggning av huvudstammarnas kronor, vilket kortar omloppstiden ner till 100-120 år i stället för 140 år
Jag vill inte på något sätt nedvärdera Carbonniers arbete. Det är en mycket gedigen och vetenskaplig studie baserad på massor av data under lång tid. Men varken han eller hans efterföljande kollegor har dragit slutsatsen: Det är inte lönsamt. Ek bör odlas på ett annat sätt! Den gällande doktrinen för skogsbruk då som nu är trakthyggesbruk. Så därför lever Carbonnier och hans gallringsschema vidare vid SLU och andra instutitioner. Och den mesta forskning som görs om ekskog gäller trädslagsrena bestånd.
Självklart har en professor vid Skogshögskolan ett enormt övertag vad gäller informationsspridning och genomslag. Men för att vara en privatforskare har Erik Ståål lyckats ovanligt bra. Den kunskap han skaffat oss lever vidare och sprids i flera kanaler bland annat genom denna blogg.
Fotnot 1: Om en nuvärdeskalkyl ska visa plus eller minus, beror ju på vilken kalkylränta man använder, dvs den ränta man tror man skulle fått om pengarna investerats i något annat. I excel-bladet som jag hänvisat till ovan är det en kalkylränta på 3% som ger ett nuvärde på minus 30.000 kr