Uppföljning av detta exempel finns, Klicka här! för att komma längst ner på sidan.
Detta är Fredrik Link i full fart med att märka träd i en 1:a gallring av gran. Han jobbar hårt, nästan halvspringer så gott det nu går i den täta planteringen, återkommer till samma ställe ett par gånger för att kolla, verifiera att rätt val gjorts och märker sedan de träd som ska bort med flera märken runt om stammen. Fredrik är utbildad och certifierad i NaturKultur av dess upphovsman prof. em. Mats Hagner.
Jag har läst en hel del i Hagners lärobok, som du hittar här; jag följer bröderna Uhlås inlägg på Facebook, som du hittar här. Men att se det i verkligheten tillämpat i egen skog och samtidigt förklarat ger en helt annan förståelse. Och kanske, möjligen blir jag övertygad om att detta är ett bra sätt att sköta skogen ?? Det känns ovant, det blir glest mellan träden. På gränsen till olagligt?
I vinter kommer vi att genomföra gallringen: Halva avdelningen enligt Naturkultur och andra halvan med konventionell gallring. Här får framtida forskare ett tillfälle att studera och jämföra metoderna!
Förutom 1:a gallringen jobbade Fredrik också med en avdelning med 40-årig gran i en sen, försummad gallring. Även detta ska bli spännande att följa: Kommer många av de sparade stammarna att blåsa ner? Kommer de friställda stammarna att växa med minst 1 cm per år och snabbt bli grova värdefulla timmerstockar? Kommer naturlig föryngring igång mellan de friställda stammarna?
Positivt med Naturkultur enligt min mening: Man resonerar inte i termer som “bestånd” utan individer och grupper av träd. Det liknar ekodling enligt Flakullamodellen: Välj ut huvudstammar, när de passerat ett visst ungdomsstadie av långsam tillväxt, gasar man för fullt: Frihuggning, 3-4 meter mellan gran-stammar, så att de kan växa snabbt till grova dimensioner. Först när de är grova och värdefulla avverkas de med plockhuggning. Fredrik och jag resonerade om en måldiameter kring 40-45 cm. Det gäller ju att pricka in både maximal tillväxt och maximalt pris. Tyvärr sjunker m3-priset när toppdiametern på stocken blir över 36-38 cm.
Frihuggningen, utglesningen ger utrymme för en självföryngring att komma igång under och mellan huvudstammarna. (n.b. Jag använder begreppet huvudstam eftersom min utgångspunkt är ekodling. Inom NaturKultur använder man termerna Dominant och Rekryt)
I NaturKultur arbetar man normalt med skiktad skog där man framhåller att de rätta förutsättningarna finns för att dana kvalitetstimmer: De omgivande träden håller tillbaka tillväxten i ungdomen, senare frihuggs trädet successivt och får jämna årsringar under hela växttiden.
Man kombinerar ett ekonomiskt tänk med skogsbruket: Det är värdetillväxten i pengar som ska maximeras. Annars är det konstigt nog brukligt att tala om maximal tillväxt av kubikmeter skog.
Lite tveksamt: Är det verkligen bra ekonomi att gallra så hårt i en planterad skog? Borde man inte skilja på brukningssätt för sådan skog under omställning respektive i en skiktad olikåldrig och självföryngrad skog? Till skillnad från den skiktade skogen kommer det i min plantageskog att bli ett rejält åldersglapp mellan de huvudstammar som utses nu och nästa generation av huvudstammar som ännu inte kommit upp som plantor.
Tidsåtgång och kostnad för trädmärkning är ganska hög. Skulle man kunna minska tid och kostnad genom “omvänd märkning”, dvs märka huvudstammar, både dominanter och rekryter och sedan överlåta åt skördarföraren att frihugga dem? Man kan komplettera med att märka en del träd för fällning när det inte är uppenbart att de ska bort; exempelvis träd med skador, som maskinförare inte lätt ser. Jag ska prova denna metod i ekskötsel och blandskog i vinter och återkommer med rapport om hur det gick.
Lägesrapport 1 nov 2015: Nu är gallringen genomförd, se foton här nedan. Den vänstra bilden visar den del som gallrats enligt NaturKultur, medan den högra visar andra sidan av stickvägen, där skördarföraren har gallrat utan trädmärkning så som han brukar göra.
I NaturKultur-delen är kvarlämnade träd mer jämnt fördelade över ytan och det är lite glesare än i den konventionellt gallrade delen. En annan skillnad är att skördarföraren missat att ta bort en del skadade träd, vilket är naturligt eftersom han ser dem från bara ett håll. Vi har också sparat en del små träd som i en konventionell gallring skulle röjts ner manuellt innan skördaren påbörjat arbetet. Det ska bli intressant och spännande att följa den fortsatta utvecklingen, blir det högre tillväxt i vänstra delen; blir det underväxt med självsådda gran- eller lövplantor? Kom gärna och titta, det är lätt att hitta: Som du ser av den orange färgmarkeringen i högra bilden, så ligger området längs Skåneleden.