Paretoprincipen, ekodling och naturvård

Jag har jobbat nästan 40 år med utveckling och rationalisering inom verkstadsindustrin. Där användes (och används) Paretoprincipen ^{* fotnot)} även kallad 80-20-regeln med stor framgång och inom flera olika områden.

Material- och produktionsstyrning: 20 % av sortimentet står för 80% av värdet och ska därför styras noga och på ett annat sätt än de 80% av artiklarna som bara står för 20% av värdet.

Kvalitetsförbättringar: Metodiken för att eliminera fel och uppnå riktigt hög kvalitet utvecklades i USA under 70- och 80-talen. En av förgrundsgestalterna dr Juran framhöll Paretoprincipen som ett viktigt arbetsinstrument, 20% av felen (“The Vital Few”) står för 80% av felkostnaderna. Börja med projekt som fokuserar på och eliminerar dessa fel. Övriga 80% av feltyperna (“The Trivial Many”) kan vänta till nästa projekt. Ironiskt nog var det japansk industri som nappade på den nya kunskapen och lärde sig framgångsrikt konkurrera med USA med god kvalitet.

Produktkonfigurator: 20% av de möjliga sätten att konfigurera en produkt står för 80% av kundernas order. Börja utveckla konfiguratorn så att dessa 20% klaras.

Kunder, leverantörer, marknader med flera områden, det är förvånande vilken omfattande giltighet Paretoprincipen har. För att undvika missförstånd, 80-20 är bara ungefärliga tal. Snedfördelningen kan vara större eller mindre. Exempelvis kanske 15% av kunderna står för 90% av omsättningen?

Ekodling då? Jo ek-huvudstammarna står bara för ca 10% av stamantalet i blandskogen medan de kommer att svara för över 80% av intäkterna. Detta innebär att arbetet i blandskogen ska koncentreras på ekhuvudstammarna, “The Vital Few”, medan resten av skogen sköts betydligt mer tillbakalutat gärna med tillämpning av danska eller tyska modeller för naturnära skogsbruk. Det innebär också, vilket jag mer och mer kommit att inse under vinterns gallringar: Det finns gott om utrymme, möjligheter och ekonomi för att ha en hög ambitionsnivå vad gäller naturvård. Här nedan följer några exempel. I de flesta fallen, kanske i alla, gynnas både naturvården och ekodlingen.

 

 

Låt hasselbuskarna vara och växa. Hasselbuskar är värdefulla både för naturvården och för att dana ekhuvudstammar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ringbarka innebär mindre jobb än att fälla och ta hand om virket men skapar värdefull död, stående ved. Det här är en asp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt naturen ha sin gång. Det är för sent att rädda eken till vänster. Kronan kommer inte att växa ut så att detta kan bli en värdefull huvudstam. Låt boken till höger fortsätta och inom några år har den dödat eken och vi får värdefull död ved.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utse och bevara evighetsträd. Liksom vid ringbarkningen är det arbetsbesparande jämfört med att fälla. Om virket ändå bara ska gå till brännved eller massa så kan det nära nog kvitta om man avstår från några träd. Man väljer ju några svårhanterliga individer som inte går att fälla maskinellt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strunta i att röja. Inom trakthyggesbruket är röjning en lönsam och viktig åtgärd. Men inte här. Låt naturen ha sin gång. Du kanske vill rädda en ek-huvudstam-kandidat, eller en fin lönn, eller rönnen som kan skönjas i allt det gröna på bilden. Ok, men till det räcker den lilla handsågen som alltid är med ute i skogen.

 

 

 

 

Städa inte, varken i eller vid ån. De träd som står i åkanten får bli evighetsträd, även ekarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna kvar död ved både grovt och klent. Det här är resterna av en asp som blåste ner förra vintern.

Vid gallringen hände det att några stockar hamnat svårtillgängligt för långt från körvägen för traktor och skogsvagn. Vinscha? Nej, lämna.

 

 

 

Hamlade träd är värdefulla i naturvården. De kan bli mycket gamla och ihåliga. Konstigt nog blir de äldre än oskadade träd. I dessa trakter fanns gott om hamlade träd förr i tiden, främst lind och ask.

Vid maskinell gallring är det enkelt och ofarligt och vi gör det överallt under ekhuvudstammar. Dessa tre avenbokar hamlades för tre år sedan. I det gamla lövtäktsbruket skördade man skotten med löv från de hamlade träden ungefär vart 7-e år. Vi har ännu inte provat att göra det med skördare. Det ska bli intressant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från ekprojektets nyhetsbrev har jag lärt att både grov och klen död ved behövs och att de gynnar olika arter. Vi tog ut brännved i 3m-längder och lämnade kvar alla grenar och toppar. Tyvärr ser det lite skräpigt ut de första åren, men det kan inte hjälpas.

 

 

 

 

 

 

 

Till toppen av sidan

*) Fotnot: Vilfredo Pareto var en italiensk sociolog, nationalekonom och moralfilosof, som verkade kring det förra sekelskiftet. Pareto visade att 20% av den italienska befolkningen ägde 80% av egendomen. Denna observation har senare, av andra, generaliserats till den så kallade Paretoprincipen som innebär att 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan (ur Wikipedia)