Argument för och emot
(Uppdatering av detta inlägg aug 2017)
ATL tog upp mitt inlägg i en artikel i våras. Den går att läsa här (i alla fall för den som har en prenumeration). “Hägn behövs med de vilstammar vi har” säger Skogsstyrelsens representant som försvarar bidragen. Jovisst det är sant att plantorna måste skyddas. Men Ståålburar är ett mer ekonomiskt alternativ både för planterade och självföryngrade plator. Vid plantering skyddar man grupper med 2-4 plantor. Självföryngrade plantor skyddar man när och där man hittar dem, något som är omöjligt med hägn. Eftersom kunskapen om Ståhlburar inte är så väl spridd, så lämnas tyvärr de fina självsådda ekplantorna utan skydd och betas hårt. Och argumenten för att använda dyra hägn och bidrag blir därmed stärkta.
Ett annat argument: “Lennarts metod skapar inga skogar, bara enskilda träd”. Jo, det är sant, för mig är målet inte trädslagsrena ekbestånd. Det skulle i och för sig gå. På några av mina omställningsytor kommer så många självsådda ekplantor att man skulle kunna skydda över 60 ekar per hektar. Det räcker för att på sikt bli ett rent ekbestånd. Men jag anser, med stöd av Erik Ståål’s forskning, att ek bör odlas i blandbestånd.
I dag kan man få mycket generösa bidrag från staten och EU för att plantera och sköta ädellövskog. Jag är en mycket flitig användare av dessa och har under ett antal år utkvitterat en hel del pengar från dessa bidrag. Det positiva med bidragen är att det är en form av “skatteåterbäring” från Bryssel och Stockholm till oss på landsbygden. Men där slutar fördelarna och jag har följande tre invändningar mot dessa bidrag:
- De styr mot ett felaktigt och olönsamt sätt att odla ek
- De permanentar och förstärker uppfattningen att skogsbruk med ädellöv inte är lönsamt
- De är djupt omoraliskt att lägga våra gemensamma pengar på detta i ett samhälle som inte anser sig ha råd att bibehålla samhällsservice och skyddsnät för sjukdom, arbetslöshet med mera
Jag är själv ett exempel på det första argumentet. När intresset för ek vaknade för ca 18 år sedan, så blev slutsatsen för mina rådgivare och mig själv att söka bidrag för plantering. Det blev nästan 4 ha hägnad plantering som då kostade samhället över 100 000kr och fortsätter kosta i form av bidrag för röjning och nertagning av stängslet, hittills ca 40 000 kr. Visst, det blev en fin lövplantering med björk, ek, fågelbär mm, men är kostnaderna rimliga? Det dröjde ytterligare några år innan jag på allvar började sköta all självplanterad ek som finns lite varstans i våra skogar. Det tog också lite tid att lära sig hur man skulle sköta den, det behövdes bl.a. ett studiebesök hos Cecilia Rooth i Flakulla. Lite av en slump blev det senare också en blandskogsplantering (läs här) på ett hygge, bilden härintill. Där kommer det fullt tillräckligt med självplanterade ekar och kostnaden är en bråkdel mot den bidragsdrivna lövplanteringen. Kostnaden är lägre än för en vanlig granplantering. Dessutom upplever jag skötseln som mycket enklare än skötseln av lövplanteringen, och inget krångligt stängsel.
När Skogsstyrelsen erbjuder bidrag för odling av ädellöv är budskapet samtidigt: “DET ÄR INTE LÖNSAMT”. Denna uppfattning är så djupt rotad och jag inser att man lätt blir idiotförklarad om man säger emot. Det gör jag inte heller: Det ÄR olönsamt, när man envisas med att driva ekodling enligt trakthyggesmodellen med plantering, röjning, röjning, röjning, gallring, gallring, gallring … Läs mer om förutsättningarna för lönsam resp olönsam ekodling här. Skogsstyrelsen borde istället för bidrag satsa på ökad kunskap och kunskapsspridning till de många skogsägare som har och vill sköta sitt ädellöv och föryngra med låga kostnader. Det finns väldigt mycket kunnande dels i Flakulla, dels i Ekprojektet vid Göteborgs Universitet. Men generellt är kunskapen om ädellöv begränsad och dåligt spridd i Sverige. Man kopierar traktodlingsmetodiken från gran och tall. Det finns många kunniga rådgivare inom Skogsstyrelsen, som har kunskap om alternativa skötselmetoder. Kunskap är bättre än bidrag och pengarna som idag går till bidrag och administration av bidrag skulle kunna betala ännu fler kunniga skogskonsulter som hjälper oss skogsägare med både produktion och mångfald.
Hej, klokt inlägg. Håller med dej Lennart helt och hållet.
Har själv planterat några mindre hyggen med ek, bl.a. ett för 6 år sedan, hade ut skogsstyrelsen som sa ok. till bidrag men det skulle hägnas och planteras amträd, idioter tänkte jag och struntade i bidrag, jag planterade ändå. Har även en hel del blandskog med ganska mycket ek av bra kvalitet som jag försiktigt gallrar fram.
Hej och tack för stöd! Hur gick det med din plantering? Blev det mycket viltbetat?
Finessen med ek är ju att det behövs så litet antal huvudstammar per ha. Så får man bara några överlevare så blir det bra. Växer de dessutom bland granplantor så har de större chans att klara sig. Det bekräftar Frank Götmark i det senaste nyhetsbrevet från Ekprojelktet.
ps. Jag hade glömt öppna för kommentarer på rätt sida. Men nu är det öppet och jag har flyttat din kommentar.
Håller med om att bidrag egentligen inte skulle behövas för att motivera ekodling – i allafall på många marker. Men det är lite som med bidrag till exvis vind och el – de behövs för att få fart på intresset och för att sänka den ribba som ändå upplevs som hög av många. Ett stort problem som vi har med ekodlingen är långsiktigheten. För att få ut fulla värdet krävs flera generationer och troligen köp/sälj av marken. De trubbiga verktyg vi har för att värdera mark skogsmark har väldigt svårt att ge adekvat värde för de som satsar på annat än konventionell barrskogsodling. Men långsiktigt intresse för ekodlingen och en bättre fungerande lövvirkesmarknad skulle göra det lättare att propagera för lövskogsodling – då speciellt ekodlingen.
Rumperöd 1:1 i Glimåkra. En gammal släktgård. På -70talet erbjöds min svärfar 5:3-bidrag för att hugga ner ekar och plantera gran. För 15 år sedan blev området godkänt som frötäkt av ek p.g.a. ekarnas fina kvalité. I ett annat parti lämnade han allt löv efter vindfällen. I det lövbuskaget har vi nu långa, kvistrena stammar av ek som vuxit över den skuggande hasseln.
Tack Ingemar, då förstår jag. Det var antagligen samma bidrag som de använde för att övertala min far att hugga ner de fina ekarna på ca 3 ha 1975.
Du bekräftar också min observation att hassel gör en god insats i ekodling.