Första generationen granskog. Området, som tidigare var skogsbete och där det förekom stenbrytning här och var, planterades med gran 1956. Bilden togs i kanten av området vid en stig. Här finns mångfald: En övergrov gran som väl stått där före 1956, självplanterad bok, ek och tall. Moderträden finns insprängda bland granarna i området. Förutom att de sprider frön som blir plantor, så skapar de själva också förutsättningar för en skiktad skog: Under boken blir det så småningom en stor lucka medan under tall och ek är det tillräckligt ljust för nya plantor.
40-årig granplantering där vi gallrat i vinter. Hittade den här fina eken, som inte hade klarat sig om den inte stått invid ett fuktigt parti som skapat en ljus glänta med bara spridda björkar. Ekar kan växa i ganska fuktig mark. Gran också, den lilla granen intill bildar ett perfekt stamskydd.
Självföryngring i stormskadad luckig skog. Till vänster en Ståålbur som skydd år ekplantan. I bakgrunden är stormskadan värre, här kommer björk.
Detta har varit en inäga, närmare bestämt en hållplats med stickspår och lastplats vid järnvägen Glimåkra – Älmhult. Verksamheten upphörde för ca 60 år sedan och sedan dess har skogen fritt fått flytta in och skapat en blandskog med al, björk, bok, ek, mm. Men än så länge nästan ingen gran. På bilden är det nyligen gallrat. I skogskartan är det avdelning 2 med 0,6 ha och här över 20 fina ek-huvudstammar med diameter upp till 50 cm. Gott om nya plantor finns det också.
Kuriosa: Klicka här, så hittar du ett vykort från tiden det var hållplats och lastplats. I stugan bodde banvaktaren med familj. Detta kort är taget i samma riktining som vykortet.
Kuriosa 2: I skogsbruksplanen från 2010 rekommenderas föryngringsavverkning.